oncontextmenu="return false"

17 november 2013

Det är ett år sedan han dog idag. 
Bara några timmar kvar, och sen exakt ett år. 
 
Ett år sedan jag satt i sängen och skrattade men plötsligt hörde ett hjärtskärande skrik. Ett år sedan jag stod i hallen och tittade ut i nyckelhålet. Ett år sedan jag fick se en människa dö. Ett år och jag kan fortfarande minnas allt och känna allt igen. 
 
Jag undrar hur han har det. Jag hoppas att han har det bra.
 
Jag kände honom inte ens men ändå känner jag mig så involverad. Jag vet inte. Tycker bara det är synd att han var tvungen att dö. Synd att jag fick se det. 
Jag undrar så himla mycket om det är konstigt att det här fortfarande kommer upp i mina tankar. De andra tänker inte på det längre.. Varför tänker jag fortfarande på det då? 
 
Jag kände honom inte ens men ändå finns han kvar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0