oncontextmenu="return false"

Ett kärleksbrev till dig som aldrig älskat

Nej nej nej nej nej nej nej nej. 
Nej jag kan inte ge mig in i det här. Jag kan inte ge mig in i vad som helst som innebär att mina känslor kommer stjälas och sedan gå i bitar när allt skiter sig. När jag är den som fuckar upp allt. 
 
Nej. Varje cell i min kropp säger ifrån. Varje cell säger åt mig att "backa nu, stick nu innan du är fast och allt går åt helvete". 
 
För jag vet ju att det värsta som finns är att vara bunden till någon. Bunden till någon som klyschigt nog sätter färg på en vardag, som hjärnan ägnar tankar åt och som man längtar efter. För det värsta är när de försvinner, och man tappar bort sig. Och jag vill inte tappa bort mig. Jag vägrar. För man får inte tappa bort sig. 
 
"Så sluta nu. Sluta känn. Sluta tänk. 
Jag förbjuder dig. Det kommer inte sluta lyckligt för lyckliga slut finns inte. 
Och äkta kärlek finns inte. 
OCH DU ÄR INGEN DÅRE. 
Så lägg av. Han finns inte".
 
/fiction.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0